Nyctalus noctula
 Stor brunfladdermus

Öppen terräng: QCF vid 20 kHz eller strax under, ganska konstant, typiska intervall: o,5 sek.
Aktiv jakt: Varierande frekvenser över 20 kHz, upp till 30 kHz.
Växlar typiskt mellan två frekvenser. Intervaller: 0,25 sek. Pulserna hoppar upp och ner och intervallängden växlar hela tiden oregelbundet. I en längre typisk sekvens av sådan flykt brukar något svep här och där nå ner till 20-kHz linjen

 Heterodynversion (20 kHz) av NnocM00536

 Nyctalus leisleri
 Liten brunfladdermus (Leislers)

Pulsmönstret liknar N. noctula men i ett högre frekvensläge.
Öppen terräng: QCF kring 23 kHz. Pulslängd: sällan mer än 15 ms.
Aktiv jakt: Varierar inte lika våldsamt och oftast är de allra flesta klart ovanför 20kHz.

 Vespertilio murinus
 Gråskimlig fladdermus

Sonarfrekvensen är ofta stadig vid 25-30 kHz.
Låter som om varje puls har samma tonläge.
Formen ofta en mjuk båge. Låter "mjukare" än Eptesicus-arterna.

 Eptesicus serotinus
 Sydfladdermus

Stabiliserad rytm: intervall 150 ms
Tenderar ibland att falla in i ett slags två-taktmönster (ses i spektrogrammet)
Pulsernas amplitudmaximum 24-32 kHz.

 Eptesicus nilssonii
 Nordfladdermus

Stabiliserad rytm: intervall 200 ms.
Pulsernas amplitudmaximum ligger kring 30 kHz, dock aldrig lägre än 27.

 Pipistrellus nathusii
 Trollpipistrell

Amplitudmaximum 35-42 kHz.

 Pipistrellus pipistrellus
 Sydpipistrell

Amplitudmaximum 43-50 kHz.

 Pipistrellus pygmaeus
 Dvärgpipistrell

Amplitudmaximum vanligtvis inom intervallet 50-60 kHz. Kan gå högre och lägre (förväxling med Ppip).

Här visas två individer, en på 59 kHz och en på 52 kHz; den senare sjunger sin parningssång mellan sonarerna.

 Barbastella barbastellus
 Barbastell

Mycket karakteristisk sonar.

 Plecotus auritus
 Brunlångöra

Har två typer av sonar.
Den starka, som man ofta får vid automatisk inspelning är ett lågfrekvent svep med amplitudmaximum kring 29kHz.
Obs att 1:a övertonen är mycket tydlig.

Det svaga lätet ligger högre i frekvens men har också en tydlig överton.
Grundtonen startar vanligtvis vid 50 kHz och går ner till 25.

 Paur 0,2 s Detalj av föregående

  130709 03:09:56
  Lillehem, SWEREF99: N:6181827 E:442816 Google Earth

 Myotis daubentonii
 Vattenfladdermus

Amplitudmaximum kring 40 kHz. Ofta ses en S-krök kring 40kHz.
Eftersom vattenfladdermusen jagar tätt intill vattenytan så syns interferensen med ekot tydligt på nästa alla inspelningar.

 Myotis mystacinus/brandtii
 Mustaschfladdermus
 Taigafladdermus

Dessa två arter är nästan omöjliga att skilja åt med sonar.
En S-krök kan ofta skönjas på sonaren, men inte så jämn och fint avsmalnande som hos vattenfladdermusen. Man ser snarare en tendens till "klump" vi 40 kHz, och sen smalnar pulsen snabbt.

 Myotis nattereri
 Fransfladdermus

Den högfrekventa sonartypen är rak, brant och med amplitudmaximum strax över 50 kHz.
Den lågfrekventa är också rak och brant men slutar kring 15 kHz (syns vid god utstyrning)

Fransfladdermusens sonar går längre ner (12-25 kHz) än andra myotisarter.